Äldrevårdens historia

Jag kommer att ta med dig på en resa genom äldreomsorgens historia. Jag tror att du liksom jag, minns Emil i Lönneberga och när Astrid Lindgren beskrev vad ett fattighjon och en fattigstuga var och hur det kunde se ut i dessa fattigstugor. Som tur väl är så har det gjorts stora förändringar inom äldrevården, men allt är inte helt perfekt, det skulle kunna bli så mycket bättre för de äldre. Vårdarna som tar hand om de äldre har många gånger ett stressigt arbete där ett schema ska följas och tiden som en gång fanns att kunna sitta ner och prata, spela ett spel med mera finns inte på många platser inom äldrevården längre då tiden inte räcker till.

Äldrevårdens historia från det sena 1800-talet

Socknarna som kommunerna kallades för var de som hade det största ansvaret för de äldre. De äldre kunde bli placerade i backstugor där de fick ta hand om sin egen försörjning och många kunde bli iväg skickade till ett hem där de blev placerade som inhyseshjon och familjen fick då en liten ersättning. Ökningen av äldre var dramatisk under slutet av 1800-talet och man tvingades placera ut många i fattigstugor där de fick klara sig helt själva. I fattigstugorna fanns inte många rum och de var oftast smutsiga och de hade inte mycket att äta, ibland ingenting och de äldre kallades för fattighjon.

Fattigvårdslagen infördes 1918

År 1918 infördes en lag som kom att kallas för fattigvårdslagen som innebar att kommunen fick ändra namnet fattigstuga till ålderdomshem. De skulle också se till att en förbättring skedde i ålderdomshemmen, men så blev det inte. Utsidan kunde se fina ut men inte insidan och de äldre hade många gånger inget privatliv med mera. Många äldre ville inte placeras på hemmen och vården för de äldre blev kallad för fattigvård fram till året 1956. Tänk så enkelt det hade varit att ge dem lite mer kärlek med färg på väggarna, något som kunde göra det mer ombonat för dem. Man kunde inte tvinga in de äldre till ålderdomshemmen, så under 1920-talet började vissa kommuner bygga små pensionärshem som hade en enkel standard med en liten kokvrå i ett rum och en mindre toalett och ett badrum. Detta medförde att de äldre inte längre behövde ha stämpeln på sig att de var under fattigvården. Man kan se att små förändringar hela tiden skedde inom äldrevårdens historia och 1948 infördes folkpensionen vilket innebar att en del äldre kunde klara sig själva.

Under äldrevårdens historia på 1950-talet gjordes en åldringsvårdsutredning som tillsattes 1952 utav Socialminister Gunnar Sträng. Fyra år senare infördes en lagändring som separerade fattigvården och vården för de äldre och detta gjorde att de äldre kunna fortsätta bo hemma. Hemtjänsten började ta fart sedan Röda korset hade startat upp med hemtjänst året 1950 och allt fler frivilliga organisationer följde efter och ett par år senare började kommunerna ta över. I dag lever många äldre i sina egna hem och det kan ibland bero på platsbrist eller att den äldre helt enkelt vill bo hemma. Det finns många äldreboende i kommunerna och de äldre har en mycket bättre standard, men ändå ser man brister, brister som inte ska få förekomma. Vi måste få upp våra ögon mer och värna mer om de äldre.

Läs mer på Nordiska museet.

nordiska museet kan du läsa mer om äldrevårdens historia och du hittar sidan genom att antingen söka direkt på Google genom att skriva in museets namn, eller så kan du skriva in texten “gammal i folkhemmet”. Gammal i folkhemmet kommer att ta dig på en resa genom äldrevårdens historia och du kan läsa om hur eländigt de hade det, men inte bara det. Du kan även läsa om hur de hade det på 40-talet och all den kunskap och erfarenhet de gav till sina barn och barnbarn med mera. En värdefull kunskap som du inte kan läsa dig till genom att studera, en kunskap som bara kan ges utav den som har erfarenheten.

Genom att läsa äldrevårdens historia kan vi få den kunskap vi behöver för att se hur vården för de äldre är i dag och inte bara för de äldre utan även för de som vårdar dem. Vårdarna finns där för att ta hand om de äldre och ge dem den trygghet, omtanke och vård de behöver, men all stress och den lilla tid de har gör att de många gånger inte hinner med. Är det så äldrevården ska se ut? Är det så vårdarna ska jobba? Är vi på väg tillbaks till hur det en gång var? Den underbara tanken att få sitta ner en stund och prata med en äldre, att ge dem ett leende och att få se deras ögon lysa upp, finns det något finare?

Ge dem omtanke, vård, kärlek och ett leende.

Det är hemskt att tänka tanken att så många utav de äldre blev behandlade som de blev. De levde slutet utav sina liv utan kärlek, omtanke eller vård. Dessa människor var dem som lade grunden till att vi finns i dag, för om de inte hade funnits, då hade kanske du eller jag inte funnits till. Alla behöver kärlek oavsett ålder, kön eller sjukdom, en utsträckt hand, ett leende. Det finns så många sätt att ge omtanke, vård och kärlek på och vi får inte glömma det med tanke på hur många äldre har det i dagen värld och för många utav dem skiljer sig deras liv inte så mycket ifrån hur de hade det.

En ensam gammal kvinna